Vår fastighet är tillägnad Vår Jungfru av den Obefläckade Avelsen. Detta slås fast redan på grindstolpen. Strax innanför grinden, bakom en aralia, skymtar en azulejobild av den heliga jungfrun, vid ytterdörren nästa, den tredje fann vi stående på badkarskanten, men det blev en för mycket.
Ingen kan väl missa vem som håller sin hand över oss!
Fast ett par nätter på rad har små fötter kilat fram och åter uppe på vinden. Fyra små fötter är väl inte mycket att oroa sig för, men tänk om det plötsligt trippar runt flera dussin!
Marknaden erbjuder två modeller för eliminering av den här typen av nattliga störningar.
Den lilla modellen halshugger inkräktaren, sägs det. Vi valde den stora traditionella fällan och gillrade med ost. Fällan slog igen medan vi satt i godan ro i soffan och såg på Mitt i naturen. Vi hörde smällen, men hade glömt vår lömska fälla och trodde att grannen hittat på något nytt kvällsgöromål.
Morgonen därpå satt fridstöraren i fällan. Den var mycket stor, i sådana lägen får man tro på maken!
Uppskattade fötter.
.
